Jag läste idag på dressyrmupparnas blogg om en vän till Ingrid vars ena familjemedlem har avlidit. Vad jag förstod så hade hen tagit livet av sig pga mobbing. 
Detta är verkligen inte något roligt. Mobbing är ibland det värsta som finns, det är lika dåligt som krig i mina ögon. Jag kan verkligen inte först hur man kan trycka ner någon så fruktansvärt långt att de inte längre vill leva. Det är absurt faktiskt. Jag kommer aldrig förstå det och har aldrig gjort det heller. 
På min förra skola stod det mobbing skrivet i luften. Det var en tryckt stämning och jag tror inte jag är ensam när jag säger att även jag kände obehag över att gå där. Både att gå dit och att gå runt. Jag vet inte, det är väl varje människas mardröm att få en syrlig kommentar, bli snackad bakom ryggen eller bli urfryst. Och jag hade ändå minst fyra underbara vänner som jag var med varje dag. Och så var hela vår klass, och alla kunde prata med alla i princip, vi hade inte så mycket sånt skit. Inte vad jag kände av iaf, vi kunde ju mobbas med varandra men aldrig så att någon annan blev ledsen. Det var alltid på skämt och aldrig allvarligt. 
Men sen finns det ju tyvärr de personer som tror att de är coola när det trycker ner andra. Och mår bra av det. Eller bra och bra, men de mår ju bra av att deras vänner tycker de är helcoola och så. Helt bra tror jag inte någon mår som ens kan mobbas. 
Däremot finns det ingen på vår skola som mobbats tills de tagit livet av sig. Inte vad jag vet iaf. Iaf, när jag gick där också så mådde jag aldrig bra. Det är liksom ingen skola man mår bra på, och det är inte lärarnas fel för de flesta av mina lärare var helt okej, världens bästa mattelärare bland annat, utan det är eleverna. 

På min nuvarande skola är det helt annorlunda. När jag först kom dit första veckan kände jag inget obehag även fast det var människor jag aldrig träffat förr. Alla var lika vänliga och trevliga, speciellt treorna måste jag säga. Men även alla andra. Dessutom är det en liten skola och man ser direkt när någon inte mår bra. Dessutom är lärarna bra på att se sånt och pratar oftast med personen direkt. 

Iaf, när det gäller det här med att mobbas tills livet sätts på prov så har jag ett filmtips. Jag ska vara ärlig, jag grät. Eftersom jag också vet att detta händer i verkliga livet också. Filmen heter Cyberbully. Det handlar alltså om internetmobbing, och om en speciell tjej som skaffar sig ett account på en websida som alla redan har, liknande Facebook. Vissa människor är glada för henne och andra är glada för att de kan trycka ner henne ännu mer. Hon är inte speciellt mobbad, tills någon hackar hennes account och hon blir "facerapad" typ, fast på den hemsidan då. 
Hennes vänner blir avskärmande, mobbarna får mer makt och tillslut går det så långt att hon vill ta sitt liv. 
Den är riktigt bra och jag grät bara av trailern. Jag är ändå inte sån som gråter speciellt mycket, jag gråter i Flicka coh Flicka 2 varje gång jag ser dem, men jag gråter inte till "vanliga" filmer så enkelt. Inte ens Titanic. 

Som sagt, jag får gåshud och tårar i ögonen bara jag ser det.