Haha, vet ni vad jag gör? Jag minns.
Nej men jag tävlade mycket runt om i norra Skåne innan på talangjakter. Då sjöng jag oftast Linda Bengtzings låtar, tyckte de var bäst "för mig" så att säga, för där är power i dem och gör att jag inte står stilla på scenen. Jag kunde inte det då liksom. Jag förlorade all energi såg det ut som när jag sjöng ballader. Därför sjöng jag hennes låtar, de är som sagt "svängiga" :p
Ikväll, eller inatt, sitter jag och lyssnar på de låtarna jag sjöng och minns varenda liten sekund av det. Jag har ett så fantastiskt fotominne, så jag kommer ihåg allt i detalj. Vad jag hade på mig, vad jag gjorde på scenen, vilka ansikten jag såg och alla mina konkurrenter. Jag kommer ihåg hur många som kom fram till mig efter och jag hade till och med en liten fanclub i Perstorp x) Och det var inte bara min familj och mina vänner utan det var också Simons kompisar bland annat.
Låtarna jag sjöng var Alla Flickor och Jag Ljuger Så Bra, tror att många kommer ihåg mig x) Jag var 9 år första gången jag uppträdde tror jag :P Jag vann dessutom Småstjärnorna i Prp 2006, och fick en hög pokal som har sin hedersplats i mitten på min prishylla :')
Tror faktiskt inte det är någon som kan förstå vilken otrolig känsla jag får när jag går upp på scenen. Allt riktas mot mig, lampor, blickar, mikrofoner. Det är helt underbart. Syster gråter och mamma nästan.
Och nu när jag tänker på det, så kommer jag ihåg att min syster Emma var verkligen med mig överallt på ALLA talangjakter. Hade hon något bokat den dagen så avbokade hon det för att kunna följa med mig. Varje gång jag sjöng och varje gång jag kom ner från scenen var hennes ögon fyllda av tårar och slängde sig om halsen på mig direkt. Och hon var nästan mer engagerad i tävlingarna än vad jag var. ^.^ Jag glömmer aldrig hembygdsgården i Hässleholm, när jag skulle bli presenterad skrek Emma högt och länge. Och när konfrencieren frågade mig: "Är det din syster eller?" "Ja" "Hon är ditt största fan va?" "hehe, ja.." och Emma flinade. 12 år gammal och charmar Lotta Engberg totalt.
Varenda litet ögonblick kommer jag ihåg. Ibland är det en super fördel att ha fotografiskt minne. Man glömmer liksom bort saker och människor framförallt som alltid funnits där och som alltid stöttat en. Och när man sen tänker tillbaka och kommer ihåg får man istället dåligt samvete. Jag älskar dig syster, har alltid gjort, kommer alltid göra! ♥

Gud vad jag saknar talangjakterna..