Anywhere you are, I am near.
Klockan 17.25 i eftermiddags fick jag ett sms av Ange :( "Nu är han borta :'(<3" stod det.
Min älskade Jack ♥
Jag hoppas du har det bra på de evigt gröna ängarna :'( Hälsa Sune och Klippet från mig!
Ma Cherie fick ett litet pass idag med. Hon var mycket mer med på noterna om vänsterbogen idag, det var juh det som var min läxa. Men hon blev väldigt svettig! Så pass svettig så svetten rann nerför benskydden ;o Lille pållen :') Henne kommer jag (Förhoppningsvis) alltid ha kvar och det är jag extremt tacksam för, då hon är en lika personlig häst som Jack, och hon litar på mig till 110%. Idag skrittade hon runt anläggningen för första gången utan ledare, förbi läskiga vita stenar och brunslock och allt. Och när hon blev lite osäker så la jag bara till skänklen och så gick hon precis som om hon tänkte "Okej, matte, om du säger det så" :D Jag var faktiskt väldigt nöjd med henne idag även om hon var jobbig i början som fan och gick över mig och allt skit. Hon blir alltid sån så fort hon har vilat en dag -.- Men! Som tur är har hon inte försökt hoppa över stakatet till hagen nån gång ännu! :D Framsteg! ;)
(Det kanske kan verka konstigt att jag kan vara så glad på en dag som denna. Jag red trots allt hästen i sammanlagt 7-8 månader :S Men. Jag fällde nästan inga tårar, bara lite grann. Jag accepterade bara att det hade hänt. Om jag skulle gå och sörja över det skulle jag glömt bort mitt liv. Mina ögon fylldes med tårar när jag fick smset och när jag var på väg hem från stallet, mer hände inte. Jag gråter inte över de döda, jag ler för de som lever istället.
Att sörja någons död är en helt annan sak än att acceptera den. Mina tårar som jag fäller får inte honom tillbaka, det får ingen annans heller. Okänsligt? Nej, bara logiskt. Man kan inte gå och sörja varje sekund av sitt liv eller skylla allt på det förflutna, lämna det förflutna bakom dig och blicka framåt istället. Det som är gjort, är gjort, det går inte att ändra på.)
Min älskade Jack ♥
Jag hoppas du har det bra på de evigt gröna ängarna :'( Hälsa Sune och Klippet från mig!
Ma Cherie fick ett litet pass idag med. Hon var mycket mer med på noterna om vänsterbogen idag, det var juh det som var min läxa. Men hon blev väldigt svettig! Så pass svettig så svetten rann nerför benskydden ;o Lille pållen :') Henne kommer jag (Förhoppningsvis) alltid ha kvar och det är jag extremt tacksam för, då hon är en lika personlig häst som Jack, och hon litar på mig till 110%. Idag skrittade hon runt anläggningen för första gången utan ledare, förbi läskiga vita stenar och brunslock och allt. Och när hon blev lite osäker så la jag bara till skänklen och så gick hon precis som om hon tänkte "Okej, matte, om du säger det så" :D Jag var faktiskt väldigt nöjd med henne idag även om hon var jobbig i början som fan och gick över mig och allt skit. Hon blir alltid sån så fort hon har vilat en dag -.- Men! Som tur är har hon inte försökt hoppa över stakatet till hagen nån gång ännu! :D Framsteg! ;)
(Det kanske kan verka konstigt att jag kan vara så glad på en dag som denna. Jag red trots allt hästen i sammanlagt 7-8 månader :S Men. Jag fällde nästan inga tårar, bara lite grann. Jag accepterade bara att det hade hänt. Om jag skulle gå och sörja över det skulle jag glömt bort mitt liv. Mina ögon fylldes med tårar när jag fick smset och när jag var på väg hem från stallet, mer hände inte. Jag gråter inte över de döda, jag ler för de som lever istället.
Att sörja någons död är en helt annan sak än att acceptera den. Mina tårar som jag fäller får inte honom tillbaka, det får ingen annans heller. Okänsligt? Nej, bara logiskt. Man kan inte gå och sörja varje sekund av sitt liv eller skylla allt på det förflutna, lämna det förflutna bakom dig och blicka framåt istället. Det som är gjort, är gjort, det går inte att ändra på.)
Kommentarer
Trackback
