Ja, jag tänkte lägga fram en lite bättre presentation av Romero, det tycker jag han förtjänar!

Romero är en valack som är född 1993. Han är svenskuppfödd och har ingen super stamtavla. Hans pappa heter Lorimer och hans mamma heter Mia-Ronja. Romero köptes av Caroline Lundberg som treåring oinriden. Carro, som fortfarande äger honom, red in honom på sitt sätt. Han har tre raser i sig; russ, new forest och shettis.
Romero var underskattad innan han började tävla. Han har inte en bra gång, han hoppar inte speciellt högt, han är en liten c-ponny med dålig gång och kort kropp. Men Carro plockade fram det som han var bra på istället för att tro att han var ett förlorat fall, nämligen omhoppningssvängar.
När Carro började tävla honom märkte hon hur extremt kvick i benen han var. Med rätt signaler hoppade han vad som helst, gjorde omhoppningssvängar bättre än någon annan och gick som tåget. Carro hoppade upp till och med LA+5 med honom, vilket inte är så högt. Han var begränsad där, det gick inte högre. Enstaka hinder på 110 klarade han men inte banor. Carro hade också en d-ponny under tiden som hon hade Romero som hette Manchado. Med honom tävlade hon högre klasser men Manchado bröt benet i hagen och blev tvungen att tas bort.
När Caroline blev 16 hade hon en annan ryttare till Romero också, Angelica. Hon började tävla honom som 13-åring och tävlade honom ponnytiden ut. Hon hoppade dock endast upp till LB, då Romero började bli utav de äldre hästarna men var fortfarande frisk och pigg. Sedan krävs också flera års träning för att kunna rida högre banor med honom.
När Angelica blev 18 kunde hon inte fortsätta rida honom och Carro letade andra ryttare. Hon hade en mindre ryttare till honom i ett år, innan jag ringdes upp. Romero var uttråkad och ville ut och tävla. Jag blev hans nya ryttare och fick rida honom i skogen första gången. Då fick jag se lite hur han kunde vara. När jag skulle trava en raksträcka och sedan vända och trava tillbaks så satte jag mig ner och lutade mig lite åt höger och tjoff! Så var vi på andra hållet. Han vände på en femöring och jag höll på att flyga i backen. Jag hade aldrig suttit på en så exklusiv häst, och då var han inte ens helt musklad.
Idag har jag ridit Romero i lite mer än ett år och har lärt mig det mesta om signaler och så. Han är en komplicerad häst, man måste hålla kontakt i tygeln men inte vara hård för då drar han emot ännu mer och ökar takten. Händer det precis innan ett hinder stannar han tvärt. Även om han bränner på i ett snabbt tempo måste man han skänklarna intill honom, annars smiter han. Han kräver jättemycket stöd från sin ryttare för att han ska kunna hoppa ett hinder. Och trots att han är 18 år och har tävlat i tolv år så är han alltid jätterädd i början på banan. Allt är läskigt, hinder, banpersonal, hörnor, dekoration. Men om man bara kickar till honom så är han lugn. Han behöver också ledas in på banan fortfarande.
Tillsammans med Caroline har Romero och Manchado lyckats kamma hem över 100 rosetter, varav de flesta är blågula. Carro har också fått några med sin storhäst som hon köpte när hon fyllt 18, Sune, men det är mest vita rosetter. Hon har närmare 150 rosetter i nuläget.
Romero är så kul att rida för man får en adrenalinkick varje gång. Han är så exklusiv och har en sån speed så man kan inte bli annat än glad. Och som pricken över i:et kommer man alltid hem med minst en rosett från varje tävling :)
Här är lite bilder på Romero :)
När Angelica rider


När Carro rider

Och när jag rider





De sista 6 bilderna är tagna från filmer.
Romero är en rättså fantastisk ponny :)
Kommentera gärna