Vi pratade idag på bussen om hur man ska hantera hästar och så och det finns juh självklart förutfattade meningar och olika åsikter, speciellt i hästhantering. Men jag brukar iaf tänka såhär: Hur skulle jag vilja bli behandlad om jag var i hästens kropp? Med bestraffning för minsta lilla eller med mjuka trevliga händer? Valet är juh självklart.

Om man vill ha en lugn och harmonisk häst måste men själv vara lugn och harmonisk i sin hantering. Hästen blir den vi bygger den till. Om vi hanterar den stressat och oroligt får man också en stressad och orolig häst. Om man behandlar hästen med ilska, alltså ryter åt den 24/7, rycker och sliter i den vid varje rörelse eller om den inte går i korrekt form alltid, så blir hästen en rädd häst med noll självförtroende och ännu mindre förtroende för ryttaren. Och en häst som blir så behandlad av sin ryttare är psykiskt skadad (kanske t.o.m fysiskt) för en lång tid. Om hästen sen får en ny ryttare så kommer den fortsätta vara rädd för att bli dåligt behandlad även om den nya ryttaren inte alls så. Den är väldigt svårt att få kontakt med den hästen sen och framförallt, få tillit.

Egentligen så är väl det mest logiskt att tänka på hästen först, psyket och lynnet är svårläkta om de blir sårade. Det krävs tålamod, tid och uthållighet för att vinna tillbaka förtroendet. Jag försöker iaf alltid tänka så, hur jag hade velat blir behandlad, och behandlar hästen efter det.

Någon som håller med? ;)