Ja, idag jobbade jag från sju till tre. 8 lååånga timmar av att patienten försökte hoppa över sängen och liknande. Blev sjukt trött, så när jag sen kom hem sov jag i två timmar.

Jag känner att jag är skyldig er en förklaring. Jag har inte bloggat så mycket på sista tiden och har inte uppdaterat varje dag som innan. Det beror på att jag saknar motivation. Jag har inte motivation till varken bloggen, ridningen eller livet i allmänhet. Jag hittar inte på något att skriva om till bloggen, och de inlägg jag lägger in är smaklösa och tråkiga. Tro mig, jag är inte såhär i vanliga fall. Jag orkar helt enkelt inte med att skriva långa noveller om dagen. Vad orsaken är kan vi hålla tyst om.
När vi kommer till ridningen är jag fast. Jag kommer inte på något nytt att göra, det är alltid antingen hinderarbete eller dressyr och det har tråkat ut mig. Fashion är olidligt jobbig att rida, man känner sig som en jävla nybörjare när man sitter på henne för man kan inte röra henne på något sätt, skänklarna får inte röra henne och man måste ha lösa tyglar för att hon ens ska skritta framåt. Jag har inte tränat eller tävlat sedan i maj ungefär och trots att jag hade planerat ett tiotal tävlingar i sommar blev det aldrig av pga olika anledningar. Ma Cherie är det enda ljuset som fortfarande håller mig kvar vid ridningen. Hon går hela tiden framåt i utvecklingen och sedan den 26 maj har hon gått från att bli longerad på volt till att ridas utan longering före och gå i form i alla tre gångarter. Dessutom har hon hoppat 60 cm med mig på och 1 m i löshoppning. Men det tar emot att ens gå ner till stallet längre, där är aldrig några glada miner baraför att jag inte är där 24/7. Man saknar den känslan av att man dras till stallet för att bli glad efter att något har hänt, nu är det istället att man är glad men blir trött och mår dåligt så fort man vistas där. Som sagt, hade inte Ma Cherie funnits där hade jag inte varit kvar.
Och vad det gäller livet i allmänhet är jag trött och seg dag ut och dag in. Jag orkar knappt ens äta en vanlig måltid utan att jag blir helt borta. Det är också anledningen till att jag stänger av mobilen och isolerar mig när vi är hos Bosse i Sjöhultet. Där är inga problem, inga krav, inga hämningar. Man liksom bara är. Det finns inget bättre än det just nu.
I helgen är det hemmatävling. Inte för att jag ska delta. Fashion har jag inte ridit på en vecka och vi har inte tränat på ungefär 1,5 månad. Det funkar inte då. Istället åker vi till min nuvarande tillflykt, Sjöhult. Sen får folk tycka vad de vill.


<3