Så var det söndag igen. Jag plockade bort skyddet för navlen i morse istället för igår kväll, ville inte sova utan det.
För övrigt har jag sovit 12 timmar, lite drygt. Riktigt skönt faktiskt. Har inte sovit så länge på hur länge som helst! Sköööönt!
Idag blire stallet igen. Om där är ngn som vill hjälpa mig så tar jag nog ut Ma Cherie igen. Mamma är på konsert i Oderljunga så hon kan inte :/ Ska kolla med Danne om han kommer idag, kanske kan be honom då. Fast jag vill ta ut henne själv, bara han hänger med :P
Jaop. Jag har redan lagt i en maskin tvätt. Får passa på de helgerna jag är hos pappa för mamma tvättar så sällan eftersom vi bor i lägenhet. Då äre bra att ha ett hem till där det finns tvättmaskin! :)
Hm.. Jag ska också plugga till mitt historieprov senare, gör nog det i stallet. Har lättare att koncentera mig där, konstigt nog :P

Så vi hörs senare! Jag tänkte faktiskt bege mig neråt stallet nu. Måste ladda min telefon och jag glömde min laddare där igår x) Oopsys! 
Hade hade!

Usch. Klockan är 20 över elva, jag är FETT trött. Jag tror jag somnar snart. 
Näe, man kanske ska gå och lägga sig så man orkar med morgondagen också. Måste göra mke, plugga historia, ta ut hästen, hem till Emma och hämta tvål till navlen. Det drar emot sängen nu asså. 
Vi höres imorrn!
Hade hade

Vad tycks? :D

Gick ner till stallet idag vid typ kvart i 6. Kom hem precis: 21.05 :P Det tar tid, mitt intresse :P 
Iaf. Gick först ut i stallet för att longera Chamaro. Plockade ut alla grejorna: Longergjord, inspänningstyglar, minischabrak, lindor, paddar, träns och longerlina. Sen kom mamma: Kan vi inte ta ut Ma Cherie först, nu när det väl är ljust? (så jävla ljust var det dock inte när jag väl kom ut med henne) Jovisst, det kan vi väl. Så in i klubbis oh hämtade hjälm, ryktlåda och spöt. Har spöt för att tillrättavisa henne, inget annat. Bara för att klargöra då :P 
Ut med pållen i gången. Jag älskar verkligen henne, för trots att det finns mat i boxen så går hon snällt med mig ut i gången :') Fällde lite hår till henne, hon är inte riktigt lika pälsig nu som när hon kom :P Tränsade sen när jag va klar och gick ut. Hon va väldigt pigg och framåt men inte dragig. Hon stannade när jag bad henne och gick fram igen när hon fick signal till det. In i ridhuset, som lät knasigt av temperaturskillnaderna under dagen så hon blev lite för pigg där inne. Sen har hon inte varit ute på en vecka, kan också ha en bidragande orsak :P Så jag beslutade lite snabbt att vi skulle släppa henne helt istället så hon fick busa av sig. Och jävlar i havet vad hon sprang! Så kul det var! Sen kom hon snällt efter ett tag och ställde sig vid oss så jag knäppte fast linan igen och gick med henne. Gjorde halter, igångsättningar och volter åt alla håll. Gjorde också knasiga vägar och hon följde mig snällt. Sen ville hon trava så jag släppte bara efter lite på linan tills hon travade på en volt runt mig = Vår första longering! Sen när hon travat ett par varv så sa jag "Stanna! Kom" och då stannade hon, vände mot mig och gick hela vägen in till mig :') Sen provade jag att springa lite med henne ett par sträckor i ridhuset och det gick också jättebra, hon stannade snällt och vände när jag bad henne :) Så vi tog in henne sen igen, tyckte det räckte för idag!

Chamaro fick sig en annan longeringsteknik idag. Istället för en inspänningstygel på yttersidan och longerlinan på insidan, satte jag två inspänningstyglar, en i varje bettring, ner mellan frambenen och fäste den i gjorde under magen. Han tyckte den va knasig i början men när han fattade att det släppte efter när han sänkte huvudet så gick det jättebra och man såg hela ryggen och halsen arbetade som de skulle :) Han va också duktig och han blev lite trött faktiskt. Han låg ner och åt när jag skulle hämta honom så jag tog honom från både sängen och maten :( Stackars hästen :'( :P Lite kinkig är han allt!
Men jag bad honom att trava på i ett ganska friskt tempo så han inte skulle korta ihop bakbenen och när vi var klara drog han benen i spånet så det blev stor remsor x) Trött blev han :P Men det va lite konstigt också :)

Nu är det Earth Hour! Vilket betyder att hela huset är släckt, men vi har datorerna och tven igång :) Lite rulebreakers får man va ibland faktiskt!

Imorgon ska jag nog ta ut Ma Cherie igen. Om inte Danne kommer tänkte jag kolla om jag får rida Chamaro, eller så longerar vi igen på samma sätt :)
Vi hörs!
Hade hade!

Jaoo, nu är det gjort :D Min lilla piercing sitter i navlen på mig nu :D Sjukt kul! Bara väntat på det i hundra år! xD

Det blev ändå lite shopping idag.
Sqin Jeans, H&M, 399:-
Marinblå kofta, H&M, 99:-
Örhängen, Glitter, 64.50:-
iPhone 4 fodral(till Simon), teknikmagasinet, 74.50:-
Där pratade jag också med han och kollade om man kunde fixa min mobil på ngt sätt. Och det kunde man! Men man fick lämna in den och det skulle kunna tas på hemförsäkringen. Så jävla skönt. Tänkte lägga upp en bild här ikväll, så ni kan se hur den ser ut. Den är inte vacker, om man säger så ;)
Navelpiercingen gick jättebra, gjorde knappt ont! Han var dessutom supertrevlig och väldigt pratglad, piercaren, så man blev inte nervös. Jag blev bara förväntansfull :) Jessie, å andra sidan, blev helt galen! xd
Sen körde vi upp om Örkelljunga på vägen hem och inom Gotteboet, så nu har jag godis för en hel vecka xD

Jag bara älskar den låten! ;o Sök på den; Jar of hearts - Christina Perri, så jävla underbar asså!

För övrigt har jag precis kommit hem från skolan. Eller ja, vi kom typ för timme sen, lite mer. Jessica är nervös inför imorgon. Intresseklubben antecknar. typ.
Vi ska liksom in och pierca navlen då, båda två och hon har piercat sig innan, det har inte jag. Vem bord vara nervös? Inte Jessie iaf O.o ( KÄFTEN !! / JESSIE )
Snart bär det av till stallet. Jag ska kolla med Torun om jag kanske kan rida Della ett kort dressyrpass innan lektionerna. Det är liksom bestämt nu att jag ska rida henne på tävlingen den 9 april :) en LC:2 blir det, lätt och vi kan det utantill, både hästen och jag. Får se hur det går denna gången :)
Så vi får se vad som händer. Klockan fem är det dressyrlektion, vet ännu inte vem jag ska rida, missy kanske? Äh, det märker vi :)
Men men, vi ses ikväll! Hade hade
Posshaj!

Usch, det märks att man inte spelar Robot Unicorn Attack på ett tag, är lite ringrostig x) Innan fick jag typ alltid över 30000 på en runda och mitt highscore är 111.000. Nu fick jag 33000 xD
Men ni borde verkligen prova att spela det, Det är juh bara så kul :D

Tänkte börja med Hiss och Diss idag!
Lite gallring ska det allt bli ;D

Idag har jag haft besöksrekord på bloggen :D Så roligt, verkligen! Kul att så många tittar in här då och då och får mig att fortsätta att blogga :D

Ge mig lite förslag på vad jag kan skriva om, skulle varit riktigt kul :D

Jaao, imorrn äre fredag igen :) Gud vad veckorna går snabbt egentligen. Nästan skrämmande ;o
Jag har iaf precis kommit hem från min syster. Jag har fotat Axel lite men han ville inte sitta still (konstigt, han är 1 år) så det blev inte så många bilder. Jag tänkte iaf försöka sticka ner till stallet så fort som möjligt idag och fixa Ma Cherie för att senare kunna komma hem och iaf börja på bilderna. Jag lär nog inte hinna allt, men en del iaf :) De ska fixas ganska mycket liksom :)
Så jag ska snart sticka igen, tänkte bara slänga upp ett litet blogginlägg innan mest för det är roligt :)
Vi hörs ikväll!
Hade hade, posshaj!

Bilderna från igår! Lite halvdisigt väder, så de blev lite suddiga, men det får ni leva med! :)

Ingrid Skoog, en halva av dressyrmupparna, lade upp detta inlägg igår om hennes åsikter om Gramantyglar. Jag håller helt med henne, och när ni läser texten förstår ni nog.
Så här skrev Ingrid:
"De flesta som använder gramantygel gör det just för att de inte kan rida sin häst i form och tar då till denna hjälptygel. Gramantygeln fästs antingen i sadelgjorden mellan hästens framben eller vid sidorna och löper sedan genom bettringen till ryttarens hans. Genom att ta i gramanen blir hästen tvingad att böja på nacken, självklart beror detta på styrkan i ryttarens hand.

Hästen går inte ärligt på tygeln genom att bli nedtvingad i form med en gramantygel utan böjer bara på nacken och släpper ryggen. Formen och bärigheten ska komma genom bakbensaktivitet samt arbete genom ryggen. Att börja med att tvinga ned hästen i form genom tvång och fixera sig vid huvudets position istället för rygg och bakben är i helt fel ände. Formen kommer bakifrån och fram, inte tvärtom.

Dock kan gramanen vara till hjälp vid väldigt felridna hästar. Många använder den när de korrigeringsrider felarbetade hästar som satt muskler på helt fel ställen. Gramanen kan då hjälpa hästen att använda sin kropp på ett funktionellt sätt och underlätta arbetet för ryttaren.

Själv är jag emot graman och skulle inte ta till ett sådant fusk som jag endast tycker gör mer skada än nytta. Jag vill hellre att hästen ska komma ärligt fram till handen genom god ridning, inte genom att jag tvingar ner den och drar ihop den. Jag ser hellre att hästen springer runt som en stjärnkikare än att ta på den en graman.

Jag gissar på att det finns lika många åsikter angåendet detta som med allt annat. Vad tycker ni om gramantygeln? Ni som använder den, varför?"

Vad tycker ni? Jag håller fullständigt med henne, gramantygel är bara fusk för att man själv är för lat och inte har tillräckligt med tålamod för att rida hästen i korrekt form.
Jag säger som Ingrid, jag skulle inte sätta på en häst gramantygel. Jag tycker det är bara att sätt att komma undan den riktiga ridningen, hästen blir kort i steget, den tappar all gnista i ridningen och blir istället rädd för att bli nertvingad så när man sen tar bort gramanen tar hästen varje chans i världen att komma undan den obekväma formen som kan göra att de får spänningar i rygg och hals.
Är det värt det, bara för att hästen ska kröka på nacken?
I think not.

Besök gärna Dressyrmupparnas blogg, de skriver väldigt intressanta och roliga inlägg att läsa. Dessutom lägger de upp tusentals fina bilder och man får följa deras ridning dag för dag :) Klicka HÄR för att komma till Dressyrmupparna

Jag är med och tävlar om ett par sporrar och ett par stigbyglar hos Carlssonpataket.blogg.se i samarbete med www.chevalridsport.se

Första gången, får se hur det går ;)

Idag hade vi först historia, sen franska (Jag höll på att somna, jag gör alltid det på fransklektionerna) och sen svenska. Ännu tråkigare. Direkt ner till fysik och sen mat. God mat idag faktiskt! Eller ja, jag har bestämt mig för att äta lite nyttigare så jag åt hela två portioner (!) med potatis och fisk i gräddad spenat eller vad det var :P Det är inte för att jag ska gå ner i vikt utan för att nyttigare mat också kan hjälpa att gå upp i vikt. Tror jag iaf :)
Sen hade vi engelska och därefter sista delen nationella i Kemi :S Labben. Bra gick det iaf, men jag vet inte.. Hoppas det gick lika bra som det kändes :S
Sen mentortid och sen hem.
Och nu sitter jag här och lyssnar i mina nya hörlurar, så jävla bra är dom! Fan, mina gamla är typ som mobillurar i jämnförelse med dessa :o Tack Jonte :D Har dock inte betalt dem än, men på fredag ska jag :) Ska försöka få mamma att föra över 100 kr i förskott till mig, så får hon dem på lördan ist, antingen genom navelpiercingen eller ngt :) Ganska smart faktiskt!

The new headphones ♥ Snodde bilden från Jontes bdb (a)

Nu ska jag försöka hitta ngt att äta, inte lätt hos mig :p Och fort får det gå, för sen ska jag ner till stallet och rida. Dellis blir det idag igen! Mamma ska filma/fota så bered er på massvis med bilder :D Förhoppningsvis (a)
Men men, nu ska jag dra! Hade hade, posshaj!

Var i stallet senare idag. Borstade igenom Ma Cherie ordentligt och fick henne att fälla mycket päls. Sen tittade jag sista delen på mammas lektion och sen satt vi i klubbis och associerade runt bland mat x) Kul vare och vi var ganska hungriga om man säger så. Vi började på att Danne skulle göra ägg och slutade på marängsviss, och då hade vi gått igenom ALLT mellan himmel och jord som gick att äta.
Danne körde oss hem sen, så snällt av honom vare!

Nu ska jag sova och sova tills morgondagen anländer. Simon fyller 18 så det blir väl upp tidigt och sjunga :P Jag måste verkligen sova nu alltså.
Så vi hörs imorgon!
Hade hade!
Posshaj!

Klockan är just det nu. I detta ögonblick. Får se vad den är när jag skrivit klart. :)

Jag vet inte riktigt vad man skulle kunna ta upp i detta blogginlägg. Jag ville skriva om något meningsfullt och något sm ligger mig varmt om hjärtat. Men eftersom jag inte kommer på något sådär poff, pang, boom, så får det blir ngt random. Vi kan väl egentligen börja med att presentera mig och mina tankar :) Har inte gjort det känns det som.
Ja, mitt namn är då Linnea Hovander Lindquist. Jag lade till Hovander i början av detta året. Jag är 16 år och jag kommer från min hemort i norra Skåne, Perstorp, där jag bott sedan jag föddes. Ända sedan jag var 1 år gammal har jag tyckt om djur. Inte speciellt hästar faktiskt, fast jag var 1 år första gången jag satt på en häst. Min syster hade en kompis också som hade hästar och där fick jag också rida när jag blivit lite äldre. Så man kan väl inte precis säga att jag är uppvuxen med hästar, eller haft någon som helst kontakt med dem överhuvudtaget. Ska jag vara ärlig så tyckte jag inte alls om hästar när jag var liten. Istället älskade jag musik. Jag har alltid älskat musik, och det ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Under hela fostertiden sjöng min mamma i kör, vilket resulterade i att jag var med på alla övningar och konserter i magen. När jag sen kom ut var jag tre veckor gammal på min första konsert.
När jag sedan blev 1½ år började jag på dagis. Där träffade jag de första andra barnen i min ålder, och många av dem känner jag än idag. Till exempel mötte jag Sebastian Uhre, Filip Hansson, Maria Olsson, Maria Waldt och Emil Borg. Och det är bara få av dem. Men när dagisfröknarna kom fram till mamma och frågade om jag var flerspråkig, alltså hade ett ursprung i ett annat land också, så trodde mamma att de drev med henne. När sanningen sen lades på bordet berättade de att jag stått på soffan på dagis och sjungit "My Heart Will Go On" med Celine Dion på nästintill perfekt engelska. Då var jag två år. Om ni inte tror mig så fråga gärna mamma, hon såg det.
Dagiset har jag många minnen från, minnen som jag fortfarande ser och kommer ihåg. Men det var inte förrän jag gick i andra klass som jag började rida. En kompis till mig då, Louise Andersson, tog med mig till stallet en dag och jag var livrädd. Alltså riktigt rädd. I andra spiltan stod dock en häst med så underbara ögon så jag smälte inombords och blev helt varm. Ibiza, var namnet och ca ett år senare blev jag andraskötare på henne. Hon kom att bli en stor del i mitt liv. Alltid när jag var ledsen sökte jag mig till henne och satt i boxen i timmar. Hon blev sedan tyvärr sparkad i hagen och vi var nära att förlora henne. Jag var så rädd, så rädd för att förlora henne, och i några veckor var läget väldigt kritiskt.
Hon klarade sig. Men hon blev aldrig riktigt återställd. Hon fick skada på skada på skada. Ingenting vi gjorde hjälpte. Så fort vi skulle börja rida igång henne igen blev hon blockhalt. Behandling på behandling, och vi provade igen. Samma sak hände då. Då beslutade ägaren att hon skulle få föl istället. Hon var en fantastisk hopphäst och var 9 år när detta hände, så det kändes inte så lönt att ta bort henne heller. Hon mådde inte dåligt precis, hon fick gå i en stor hage utan att bli riden och bara chilla. Så det blev föl istället. Hon var liksom toppstammad och new forest så det blev betäckning istället.
När Ibiza sen visade sig oridbar, började jag söka mig mer och mer till Johannas häst Jasmine. Ett svart halvblodssto med bläs och vita bakkotor. (Känner ni igen er?) Hon var vändpunkten för min ridning. Egentligen var det inte meningen att hon skulle ridas på lektion utan bara tävlas. Men när Jasse rullade fast i boxen och vred ryggen och fick skador i båda bakbenen så kunde hon inte längre hoppas. Iaf inte högre än 90cm och hon kunde inte göra svåra skolor i dressyr (Och med svåra för henne menar jag skänkelvikning, öppnor etc) Det resulterade i ridlektioner. Jag var det som red henne mest, jag red henne även på helger och på en hoppträning för Johanna. Jag tror att jag var en av de få som lyckades följa med i hennes språng.
I ca ett års tid red jag Jasse så och jag föll mer och mer för henne. Och speciellt för Storhäst. Jag har alltid tyckt om att rida stora hästar, trots att jag är så liten som jag är. Och Jasse var, kan man säga, en trappa om en ponny hade varit ett trappsteg. Jasse är inte så speciellt hög, 165 ca. MEn eftersom jag var 11-12 år var hon ganska hög för mig. När sedan Lis-Beth slutade på ridskolan hängde jag med henne. Under hela sexan åkte jag buss hem till dem tre ggr i veckan tillsammans med en kompis, Evelina Åhlen, och där har jag hundratals olika minnen.
Som ni kanske förstår så höll inte detta i längden. I slutet av sexan var det mycket i skolan, eftersom rektorn beslutat att våra klasser, som splittrats från femman till sexan, skulle splittras IGEN. Jag fick inte tiden att åka upp till Bälinge. Ett simpelt sms förstörde allt. Jag kände mig inte längre välkommen, kan man säga.
Så i två veckor efter skolavslutningar gjorde jag nästan inget annat är sörjde Jasse och Ibiza. De var mina änglar och jag hade lämnat dem, det fanns ingenting som kunde få mig på bättre humör. Jag spenderade istället dagarna med att agilityträna min hund, som älskade att hoppa och gjorde det bra.
Till slut gick det inte längre. Jag sökte mig till ridskolan igen, där den nya arrendatorn var. Jag vet egentligen inte vad det var som fick mig att börja där. Jag fick börja rida in en shettis, kanske var det. Stor var jag, eller egentligen lång, men jag vägde nästan ingenting så det gick ändå. Sommaren 2008 gick jag från den shettisen, till större och större hästar och tillslut satt jag på New Fashions rygg. New Fashion som nästan ingen anna hade suttit upp på innan, henne fick jag rida på en sväng i ridhuset. Och kul var det. Jag hade aldrig suttit på en häst med så mycket gång.
Den sommaren red jag också Missy jättemke. Tränade för Torun och Andreas, kändes väldigt bra. Någon gång hörde jag lite halvt att Torun sa "De passar så bra ihop, hon borde köpa henne!" för det var då hon var tillsalu. Ni kan juh tänka er att jag växte några centimeter då.
I slutet av sommaren tränade jag speciellt med en speciell ponny, Cordelia, och när augusti kom anmälde vi oss till vår första tävling, en LD på hemmaplan, som dessutom var 5 cm lägre. Jag var riktigt glad den dagen när jag kom hem med min första rosett från min första riktiga tävling.
Bara några veckor efter red jag min andra tävling, en tävling som jag sent kommer glömma. Allsvenskan div 2 2008. Min första LC, min första LC+5 och mina första LB hinder på samma dag. Och dessutom min första omhoppning. Vårt lag vann den omgången. Jag fick näst snabbaste tiden hos c-ponnyer, snabbaste fick Angelica Bjerle med Romero. Ser ni hur allting hänger ihop nu? :)
Åren gick och jag tränade med Della mer och mer och våren 2009 startade vi vår första LA:1 i dressyr på en träningstävling. Jag tror vi fick 57% eller ngt sånt, men kul var det.
Hösten 2009 gav jag upp Della. Jag kände att jag inte kunde lära mer av henne och sökte istället en annan sköthäst. Men jag klarade inte av att ens se ngn annan rida henne så jag var mindre och mindre i stallet på ridskolan. Istället var jag hos Angelica, där jag i mars började rida Jack. Honom red jag fram till sommaren, i 6 månader innan han såldes. Under tiden som jag red honom hann jag mogna rättså rejält inom både ridning och hästskötsel. Det var strikta regler som gällde hon Angelica, lite press får man ta :P
När Jack såldes sökte jag mig till ridskolan på nytt, där jag också träffade och upptäckte Chamaro på nytt. Fotade gjorde jag, och det var mest det Torun bad mig om i början, att jag skulle fota på ridläger. Sen gjorde jag det mest på egen begäran. Och de flesta bilderna blev faktiskt uppskattade :)
Hösten 2010 började jag rida regelbundet på ridskolan igen. Och bara fyra veckor efter att Jack blev såld så kom han tillbaka. Det var då jag började träna mer för Torun med honom och vi tävlade för första gången 3 oktober. Efter den tävlingen slutade jag rida Jack igen. Skolan tog för mycket tid och dessutom hade jag både Chamaro och fler hästar som jag red på ridskolan. Vid jul red jag 6 olika hästar i veckan, och oftast flera dagar. Jag spenderade första halvan av jullovet hemma i sängen för jag blev sjuk och blev verkligen inte frisk. Sen åkte jag ner till stallet en dag och red Fashion ett lätt pass och plötsligt mådde jag tusen ggr bättre. Där kan man se hur mke hästar kan läka.
När 2011 började började jag också tävla mer och mer på Romero. Vi lämnade inte en enda tävling utan en rosett och det har vi inte gjort hittills. Förhoppningsvis blir det fler.
Jag har alltid vetat mitt mål. Jag vet att det är dit jag vill komma och jag ger inte upp förrän jag är där. Men för att komma dit tänker jag inte försumma varken hästar, tränare eller vänner, för vad har man då när man når toppen? Pengar? Lycka? Är det egentligen lycka utan vänner och rätt personer omkring sig. En häst ska inte behöva lida för att man vill komma fram fort i livet. Den gör allt den kan och är alltid till lags. Kan de inte prestera mer, då presterar den inte heller mer.
Jag har också alltid haft konstiga förmågor, som till exempel att se alla mina minnen i bilder och filmer. Jag kan kolla på filmer inne i huvudet på mig, om jag sett den två ggr eller mer. En annan förmåga jag har är att när jag träffar en ny människa kan jag titta dem rakt i ögonen och se vad de är för personer, om de är kalla eller om de är varma. Vad de är innerst inne. Jag har också förmågan att titta folk i ögonen utan att vika av blicken och fråga dem om ngt verkligen är sant. Det är förstås svårare om personen i fråga tittar bort, vissa har inte den styrkan att fortsätta.
Nu vill jag inte tro att jag skryter. Det gör jag inte, eller jag försöker iaf inte att skryat för att få uppmärksamhet. Det är sån här jag är, live it or leave it. Jag är inte någon utmärkande person, eller det tror jag iaf inte. Jag har inga flashiga kläder, varken till vardags eller till ridningen. Jag rider inte på ett sätt, jag ändrar mig från häst till häst så man kan inte känna igen mig på det sättet. Jag har inte jättemycket resurser, jag tävlar inte höga klasser, jag tävlar inte på världens finaste häst eller världens snyggaste eller största. Det gör jag inte. Hästarna som jag rider, de flesta iaf, är inte startklara i nån gren så vrf börja innan hästen är klar. Det förstör dem bara.
Jag rider inte bäst i världen heller, jag vet många som rider bättre. Men jag rider ändå säkert tio olika hästar och ingen häst är den andra lik. Man lär sig att anpassa sig efter hästens bästa när man rider många olika hästar som måste ridas olika. Och man lär sig extremt mycket av att rida andras hästar.
De flesta hästarna som jag rider frågar jag aldrig själv om jag får rida. Det brukar vara ägaren själv som frågar mig, de enstaka ggr som jag frågat har det varit om de lagt upp frågan för mig.
Fortfarande skryter jag inte, jag hara folk som skryter och skulle aldrig göra det själv. Jag har ocksåvarit i en period dock, där jag trodde att jag var bättre än alla andra och jag red bäst, en sådan period går vi alla igenom. Men som sagt mognade jag mycket när jag red Jack så jag vet bättre nu.
Mer kommer jag inte på, det är väl det mesta ni behöver veta om mig. Har ni en fråga eller något så bara kommentera :)
Förresten, klockan är 14:12 nu, men nu har jag varit i skolan också :P

Måndag idag igen.. Inte kul alls. Förutom mattelektionen "Råjter" HAHAHAHA! xD Så jävla kul hade vi, Jonte och Danny var dessutom på helt övertrött humör så de var asflummiga xD
Efter skolan gick jag hem till mig först och hämtade min laddare, och sen till Mia. Där käkade vi bananpaj och stack sen till stallet.
I stallet gjorde jag verkligen inte mycket. Eller jo, egentligen gjorde jag det. Jag skrev alla understrykingar ifrån boken i anteckningsboken om Andra världskriget. 24 sidors understykningar, på 17 sidor anteckningar!! Jobbigt som sören, ont i handen fick jag med -.-'
Efter, vid typ 7 (lägg märke till att jag kom vid ca 4, alltså tre timmar (!) satt jag med den jävla historian) så gick jag ut till Ma Cherie och ryktade henne. Hon fick bara en rykt idag eftersom hon var så duktig igår :') Har ni sett filmen förresten? Kolla den, den finns på min Youtubechannel HÄR :D

Danne skjutsade oss hem. Det känns som om det börjar bli mitt allmänna sistacitat, liksom "Danne körde oss hem" för det händer nästan varje dag ;D Haha! Näe, han borde nästan få betalt för så många ggr han kört oss =/ Men han gör det nog lite på egen vilja också :)

Nu ska jag iaf käka klart, sen duscha håret och sen sova. Fett trött!
Hade hade!

Här är Chammes och Ma Cherie löshoppning :D

Glömde att ni kanske ville ha lite bilder på Wanessa. Lånade lite bilder av Angelica, hoppas det går bra :)







En riktig liten sötnos är hon :)

Kom ner till stallet idag vid 10 i tre. Strax efter kom Angelica och Anette med Wanessa. Så red först Ange lite innan jag fick hoppa upp. Jag tyckte hon var rolig att rida, hon var extremt känslig i munnen, så det gällde att inte fastna i tygeltagen. I början gick det inte bra typ, jag tränade mycket i skritt på halter och på att få henne att lyda mig, och när det funkade relativt bra så jag började trava. I början i traven var hon spänd och ville inte riktigt slappna av men jag försökte allt jag kunde, gjorde halvhalter och övergångar och sen i vänster varv så gjorde jag en halvhalt och hon samlade sig riktigt fint och jag kände att ryggen kom upp betydligt mer, hon fick finare, slätare rörelser och rörde sig avslappnat. Det var en riktigt fin känsla för det var precis det jag strävade efter :)
Galoppen blev det ganska mycket arbete i. Först ville hon bara springa iväg men istället för att ta tag i henne och bli hård i handen så tog jag vartannat tygeltag i höger, vartannat i vänster och efter ett tag gick det också bra. Hon ville mest sticka med huvudet i luften men när jag lättade lite på yttertygeln och tog i inner så släppte hon ner huvudet och gick där hon skulle. Vänstergaloppen var ännu bättre, där samlade hon sig till och med lite :)
Jag är iaf nöjd med passet och det verkade Wanessa också vara för när jag sen travade och skrittade av så sökte hon sig framåt neråt på rätt sätt :) Så jag skrittade henne ett par varv i ridhuset innan vi tog ut henne till transporten. Sen pratade jag lite med Ange och sa att jag gärna rider henne fler ggr om hon inte skulle orka med henne nån dag :)

---

Sen var det löshoppning på schemat. Chamaro var först ut och han bockade, sparkade och busade runder ganska rejält i ridhuset ett tag. Han var superbusig och jag tror han behövde det :P
Han hoppade inte så högt idag, bara 1.35 men han blev trött fort för det är ganska varmt i ridhuset nu. Han skulle behöva ut i skogen och konditionsträna. Bara sträcka ut, i lägre form, ett par kilometer.
Min lilla älskling fick också komma ut idag på löshoppningsbanan och hon var SUPERDUKTIG!!!!! Hon fattade direkt vad hon skulle göra och hoppade till och med 70 cm, hon har såååå fin hoppteknik också, så nu ser man verkligen vem som är pappan till henne :D Tänkte försöka lägga ihop en lite film sen, får se hur den blir :P Isf hamnar den på min Youtube Channel HÄR

Danne var helknäpp sen när han skjutsade hem mig, han är helt annorlunda när inte mamma eller ngn annan är med :p Tänker inte berätta mer om det, men ni kan juh alltid gissa :P Haha!